HISTORIA

Grimetons IK bildades den 27 augusti 1944. På ett möte beslutades att föreningen skall verka för friidrott, orientering och gymnastik. Till den första styrelsen valdes genom sluten omröstning Herbert Björklund, Olle Skoog, Allan Alfredsson, Sven Svensson, Dagny Johansson (Andersson) och Anna-Lisa Nilsson (Björklund). Vidare beslutades att klubbmästerskap skulle anordnas i tre hopp, tre kast och tre korta löpningar.

Samma dag, den 27 augusti, konstituerade sig styrelsen enligt följande: Olle Skoog, ordförande, Herbert Björklund, vice ordförande, Allan Alfredsson, kassör och Sven Svensson, Anna-Lisa Nilsson och Dagny Johansson, vice sekreterare och vice kassör.

Vidare beslöts på mötet att klubbdräkten skulle vara vit och grön; vit tröja och gröna byxor med vita revärer. Overallen skulle vara helgrön. Klubbmärket skulle fästas på bröstet på tröjan. Vidare beslöts att årsavgiften skulle vara 2 kr för manliga medlemmar och 1 kr och 50 öre för kvinnliga samt1 kr för juniorer.


1940-talet

Under de fyra första åren, fram till hösten 1948, var gymnastik, allmän idrott (friidrott) och orientering de sporter som föreningen sysslade med.  De första åren genomfördes gymnastikträningen i Grimetons Bygdegård tillsammans med Klastorps IS. Minst en gymnastikuppvisning per år anordnades mot betalande publik, med efterföljande samkväm med dans.

Söndagen den 5 maj 1946 stod Grimetons IK som arrangörer för Norra Hallands kretsmästerskap i terränglöpning med ett 60-tal startande. Flera goda insatser gjordes av föreningens medlemmar i både i senior- och i juniorklasser. Klubbmatcher i allmän idrott anordnades bland annat mot Sunvära SK och Klastorp IS. I kretsmästerskapen i Kungsbacka deltog flera aktiva från klubben med goda resultat; flera andra och tredje placeringar uppnåddes.

Föreningens första idrottsplats var på Runebergs kulle där det fanns en någorlunda slät plats som kunde utnyttjas för löpning, hopp och kast. Föreningen stod som arrangör för flera träningsorienteringar med deltagare från mellersta Halland.

På årsmötet 1946 riktade Evert Svensson, sedermera verksam i Svenska Riksidrottsförbundet, på Klastorps IS vägnar, ett tack till föreningen för det fina samarbetet.


Första gången frågan om en sammanslagning mellan Grimetons IK och Grimetons BK (Grimetons Bollklubb) väcktes var på årsmötet 1947. Förslaget om sammanslagningen kom från Grimetons BK och det beslutades att styrelserna i de båda föreningarna skulle samarbeta för vidare utredning i frågan.

Föreningens förste ordförande, Olle Skoog, lämnade sin post på grund av studier på annan ort efter ett år.  Som ny ordförande valdes Herbert Björklund som var kvar tills sammanslagningen med Grimetons BK var klar. Då kom Olle Skoog tillbaka som ordförande och satt till 1951.

Sammanslagningen mellan de båda klubbarna avgjordes på ett möte i bygdegården den 27 augusti 1948 Mötet antog enhälligt förslaget. Datumet för mötet var samma datum som när IK bildades fyra år tidigare.


Medlemsantalet under det första året efter sammanslagningen var 75, fördelade på 60 manliga och 15 kvinnliga medlemmar.


Under ett möte med styrelsen 1948 valdes Olle Skoog att ta kontakt med kommunfullmäktige i Grimeton kommun om en ny idrottsplats.


Bordtennisen kom in i verksamheten som en egen sektion efter sammanslagningen.  Ett antal träningsmatcher spelades mot andra föreningar men resultatet blev inte vad man hade hoppats. Styrelsen konstaterar i årsberättelsen att spelet inte hade varit så publikdragande, varför det heller inte resulterat i några inkomster som kunde täcka kostnaderna för träningslokalen. Sektionen höll sig kvar i föreningen tills årsmötet 1952 då den upphörde.


Säsongen 1948-49 spelade föreningens fotbollslag i Tvååkersserien där man till slut hamnade på en sjätte plats bland tio lag. Första matchen i IK:s grön-vita dräkter spelades mot Väröbacka Gif och resultatet blev förlust på hemmaplan (Gärdesvallen).  Första segern kom mot Vessigebro BK då Grimetons IK vann på Brovallen med 4-3, efter att ha legat under med 3-0 i halvlek. Som ansvarig tränare för laget under de första åren var Arne ”Nickarne” Johansson, Varberg.

Under 1949 spelades några träningsmatcher med ett pojklag. Några resultat är dock inte redovisade.


Under de fyra första åren var det inte några större förändringar i styrelsen förutom att Allan Alfredsson, som kassör, flyttade från orten och efterträddes av Karl-Ingvar Johansson.

Efter sammanslagningen med Grimetons BK bildades en ny styrelse bestående av Olle Skoog, ordförande, Johan Svensson, vice ordförande, Osvald Johansson, sekreterare, Ivar Bertilsson, kassör samt Erland Larsson och Helge Johansson. Dessa personer kom alla, i stort sett, från Grimetons BK:s gamla styrelse och på så vis blev fotbollen den mest framträdande sektionen i föreningen.

En idrottsplatskommitté valdes bestående av Olle Skoog och Bertil Olsson. Dessa tog fram förslag på namn som skulle ingå i Grimetons Idrottsplatsförenings styrelse. Ett möte hölls i Grimetons Bygdegård 1949 och att ingå i styrelsen valdes Bertil Olsson, Herbert Björklund, Gunnar Nilsson, Albert Johansson och Arvid Nilsson. De fick i uppdrag att bearbeta Grimetons kommun att hjälpa till så att en ny idrottsplats kunde anläggas.


1950-talet

Då det gäller folk på styrelseuppdrag under denna tid var det rätt så stabilt de första fem åren då de flesta blev omvalda på sina poster. Ordföranden Olle Skoog slutade 1951, på grund av studier på annan ort och efter honom kom Arvid Nilsson som var kvar till 1956.

Samma år byttes nästen hela styrelsen ut och en ny generation tog över. Bo Johansson valdes till ny ordförande. Med i styrelsen var även Sture Johansson, John Svensson, Hendel Larsson och Lennart ”Sjöman" Andersson som kassör. 1958 ersatte Helge Hjalmarsson Hendel Larsson i styrelsen.  1959 slutade, den enda kvarvarande av den gamla generationen, John Svensson, som efterträddes av Åke Karlsson.


Den kanske största händelsen i föreningens historia var den 8 juni 1952 då Grimtunet invigdes efter ett enormt arbete av många från bygden. Ett antal eldsjälar hade lagt ner många timmar på den nya planen, t ex bröderna Nilsson från Prästgården, bröderna Johansson från Nils-Anders samt många andra, ingen nämnd och ingen glömd.

Prins Bertil, som var hertig av Halland, var invigningstalare, assisterad av läraren och riksdagsmannen Patrik Nilsson. Närvarande var även socknens präst Einar Elmqvist, som på sätt och vis legaliserade verksamheten med sin söndagsnärvaro.

En gymnastikuppvisning av både kvinnliga som manliga gymnaster från föreningen visade upp sig. Dessutom spelades en triangelturnering i fotboll mellan Skällinge BK, Slöinge Gif och Grimetons IK. Tyvärr finns det inga resultat sparade från dessa matcher mer än att Slöinge vann turneringen.

Marken där Grimtunet anlades, och som tillhörde John Andersson  Lillegård , inköptes av Grimetons kommun och föreningen fick ett kostnadsfritt arrendekontrakt. Av någon anledning skrevs detta inte på förrän kommunsammanslagningen med Himledalens kommun. År 1968 skrevs ett 49-års kostnadsfritt kontrakt med kommunen.


Som omklädningsrum under de första åren på Grimtunet användes den gamla byggnaden som flyttats från Gärdesvallen. En byggnad som saknade både vatten och el. Behovet av en ny omklädningsbyggnad var stort. I mitten på 1950-talet inköptes ett hus från Älvseredstrakten som forslades till Grimeton och stommen till en ny omklädningsbyggnad var på plats.

  Många hjälpte till med bygget, men som alltid måste det var någon som höll i arbetet och det var Arvid Johansson, även kallad ” Sven Persson” som var eldsjälen i detta. Ett nytt hus med två omklädningsrum, en dusch och en bastu var mycket modernt på den tiden. Domaren fick byta om i ett litet kombinerat förråd och kök innanför hemmalagets omklädningsrum.

Denna omklädningsbyggnad togs i bruk 1957 och i hemmalagets omklädningsrum användes en glasmonter som kiosk. Sture Johansson ”Sture på Tia” ansvarade för denna. Han sålde choklad och dricka efter träningarna. Hur affärerna gick ihop för Sture kan man undra då han var den som åt mest av allt av det goda.


Det gamla omklädningsrummet från Gärdesvallen byggdes om till kiosk, där Lennart ”Sjöman” Andersson med hustru Dagmar huserade tills det nya klubbhuset stod klart 1980.

Vaktmästare på Grimtunet var under de första åren Gösta Jönsson. Mot ett arvode på 150 kr, under de första åren, ansvarade han för att planen blev klippt och linjerad samt att omklädningsbyggnaden blev städad. Gösta, med hjälp av andra medlemmar, klippte, under de första åren, planen med en vanlig handgräsklippare.  År 1953 inköptes en motorgräsklippare av märket Clio. Gösta Jönsson var kvar som vaktmästare tills 1966 då han efterträddes av Gunnar Johansson.

Under fotbolls VM 1958 inhyrdes en TV som placerades i hemmalagets omklädningsrum.

Intresserade medlemmar kunde komma och se matcherna för en avgift av 1 kr.


I takt med att fotbollen tog över mer och mer av verksamheten blev intresset för orientering och friidrott allt mindre. Under år 1950 kunde man se Arvid Johanssons namn i Hallands Nyheters resultatbörs i många orienteringstävlingar i Halland. Redan 1951 togs orienteringen bort som sektion i föreningen.


Friidrotten lyckades hålla sig kvar något längre. Arvid Nilsson var en pålitlig löpare främst på de lite längre sträckorna. Han kom på andra plats i kretsmästerskapen både 1950 och 1951.

Även i kretsmästerskapen i terräng kom han på andra plats.

  I en tävling mellan norra och södra kretsen i Getinge 1950 slutade Arvid även där tvåa. Bättre gick det för honom 1952 då han vann både terränglöpning och 5000 m löpning.

År 1955 anordnade Norra Hallands Idrottskrets mästerskapstävlingar på Gunnevi i Rolfstorp. Föreningen ställde upp med ett antal tävlande. Bland annat vann man stafetten på 1000 m med följande lag: Verner Nilsson, Henry Nilsson, Hendel Larsson och Arvid Nilsson. Henry Nilsson vann även längdhopp och Arvid Nilsson 1500 m. Under kommande år bedrevs inte någon verksamhet utan sektionen lades ner.


Gymnastiken höll däremot ställningen och var efter fotbollen den största sektionen i föreningen. Under hela 1950-talet var det full verksamhet i bygdegården med gymnastikträning med ett 15-20 gymnaster både kvinnliga och manliga. Man tränade för prov för truppmärket och för uppvisningsgymnastik inför publik.

Minst en gång per år visade man upp sig i bygdegården inför betalande publik. En stor händelse var när man på invigningen av Grimtunet hade truppgymnastik inför en stor publik, bland dem Prins Bertil.

Föreningen var även med på massuppvisningar arrangerad av Gymnastikförbundet i bland annat Kungsbacka, Falkenberg Idrottsplats, Björkängs Havsbad och Tofta. De som under alla år lade ned ett stort arbete som truppledare var Henny Nilsson för de kvinnliga gymnasterna och Torsten Andersson och Nils-Johan Johansson för herrarna. De hade hjälp av många andra ledare, men det var dessa tre som tog det stora ansvaret.


Ett försök med ett bandylag gjordes 1954 då det spelades ett antal träningsmatcher. Föreningen anmälde sig året efter till seriespel i Varbergsortens bandyserie men vädret gjorde att serien fick avbrytas då det inte var möjligt att spela på Grimsjön eller andra isar. Några resultat av spelade matcher är tyvärr inte redovisade.


Föreningens största sektion har under alla år, sedan sammanslagningen med Grimetons BK, varit fotbollen. Åren 1950-1954 spelade man i serier som kallades Hallandserien div 2 eller Varbergsserien eller Hallandserien div III mellersta grupp 2. Dessa serier kan liknas vid före detta div 7.

A-laget var framgångsrikt i DM 1954 då man gick till kvartsfinal där man dock förlorade mot Arvidstorp IK med 3-2. Dessförinnan hade man vunnit mot Rolfstorps Gif, Veddige BK och Släp, en föregångare till Särö IK. Under den tiden spelade man seriespel höst-vår.

Säsongen 1954-55 vann Grimeton div III på ett övertygande sätt. Endast en förlust mot blivande tvåan IFK Varberg med 1-0. Det var föreningens första serieseger sedan starten åtta år tidigare.

Trots seriesegern hade man oturen att just det året lades serierna om i Hallands fotboll, vilket fick till följd att Grimeton, trots uppflyttning, ändå hamnade tillsammans med lag från förra årets serie.  Till den nya serien hade några nya lag tillkommit men i övrigt var det nästan samma lag från förra årets serie i div II.

Nu anställdes en spelande tränare Sigge Bengtsson, med förflutet i Varberg Gif. Han var en frisk fläkt både på plan och utanför. Sigge, som var van vid större sammanhang, lyckades ge Grimetonpojkarna mod och självförtroende så att man lyckades vinna serien för andra året i rad. Även nu gick man igenom serien med bara en förlust och det var i en missmodig match mot IFK Bänared borta.

Så var det då dags att möta krafterna mot de lite bättre lagen i div 5 norra. Grimeton visade ingen respekt för dessa och tog 5 poäng på de tre första matcherna. Som vanligt var Bua IF svåra att möta och fiskarelaget vann på Grimtunet med 7-1. När serien var slutspelad på våren 1957 slutade Grimeton på en hedrande femteplats efter att ha vunnit båda matcherna mot Tvååkers IF, bland annat med en storseger med 6-0 hemma på Grimtunet.

Inför säsongen 1957-58 ändrades uppläggningen av serierna om till vår-höst. Därför blev det en lång serie med hela 33 matcher, kallad maratonserien. Grimeton började under hösten 1957 och våren 1958 bra men under hösten 1958 lyckades man bara vinna två matcher. Trots detta hamnade man till slut strax ovanför nedflyttningsstrecket med 26 poäng.

År 1959 anlitades en ny spelande tränare; Kurt ”Skeppshult” Svensson med förflutet i IS Halmia och Varbergs Gif. Kurt var kvar i klubben i två år och såg till att det blev de bästa säsongerna i föreningens historia dittills. Han var den som såg till att Grimeton började spela riktigt bra och målrik fotboll.

Det började inte så bra med bortaförlust mot ärkefienden Rolfstorps Gif med hela 4-0. Grimeton tog sin första poäng först i femte matchen mot IF Älvena. Men sedan gick det av bara farten. Grimeton vann alla de sista åtta matcherna. Bland annat 12-0 hemma mot IF Älvena och 8-1 borta mot Arvidstorp IK. AIK ledde med 1-0 i halvlek men sedan gjorde ”Skeppshult” åtta mål i andra halvlek.

Från denna match har undertecknat ett glatt minne. Av någon anledning spelades matchen på Falkenbergs Idrottsplats och på läktaren satt några AIK-supportrar strax ovanför undertecknad. I slutet av matchen när målen trillade in i AIK-buren, kom följande kommentar ”Nu spelar bonnjävlarna i alla fall bra”. En kommentar så god som någon. Grimeton slutade till sist på fjärde plats i tabellen och det är föreningens bästa placering sedan starten. Grimeton gjorde det året 68 seriemål och av dessa låg Kurt ”Skeppshult” bakom 35.

Vid denna tid fanns det ingen speciell B-lagserie utan B-lagen hade en egen serie med samma lag som A-lagen spelade mot. Detta innebar att båda lagen åkte samtidigt till bortamatcherna.

Under de första åren var det i bästa fall på ett lastbilsflak men under de senare åren på 1950-talet var det buss som gällde. Emil i Skällinge var det bussbolag som Grimeton anlitade. Emils bussar var inte i bästa skick men för det mesta kom man fram i tid.


Denna samåkning var bra för sammanhållningen i laget. A-laget spelade nästan alltid först och då fick B-laget vara publik och efter A-lagets match var det tvärtom. Problemet var att få ihop 22 spelare till två lag; men ibland fick en eller flera spelare spela två matcher. B-laget spelade första året seriespel 1951 och därefter har föreningen alltid kunna ställa upp med ett B-lag. Bästa serieplacering gjorde B-laget 1959 då man belade en fjärdeplats i sin serie.


Föreningens framtid, Pojklaget, spelade några träningsmatcher 1950 och året efter spelade man tio seriematcher med två vinster. Under hela 1950-talet hade man Pojklaget i seriespel utom 1954, då man förmodligen hade för få spelare som kunde ställa upp. Däremot 1956 var det så många ungdomar som ville spela fotboll att man hade ett andra pojklag som spelade några träningsmatcher. 1957 spelade Pojklag II seriefotboll i Zon 5 västra. 4 poäng spelade man ihop på 12 matcher. Tyvärr finns det inga resultat eller statistik att tillgå före 1959 vad gäller Pojklaget.

                                                    

1960- talet​

Ett årtionde då det hände en hel del, både sportsliga framgångar och annat runt omkring.

Under 1963 började föreningen, som en av de första föreningarna i närområdet, att arrangera bingokvällar i Grimetons Bygdegård. Ett arrangemang som under de två till tre första åren var mycket lyckat. En av de drivande i detta var ”nöjespappan” Bertil Svensson, som med hjälp av många andra, drog in en hel del pengar till föreningens kassa.

Ytterligen en inkomstkälla, som man försökte sig på, var dans i Grimetons Bygdegård på lördagskvällarna. Varannan lördag dans i Grimeton och varannan i Rolfstorps Folkets hus var konceptet. Det gick bra och under åren 1961-63 var det så mycket dansande publik att det gick runt ekonomiskt.

Men publiken fodrade mer och mer, både vad det gällde lokal och orkestrar, och det kunde inte föreningen hänga med på, särskilt på lokalsidan. Några försök gjordes med onsdagsdanser under några år, men det blev ingen framgång.

Vad det gäller ekonomin var det kärvt många gånger. Ett minne som undertecknad har, är att på mitt första styrelsemöte inför säsongen 1966, redovisade materialförvaltaren behov av att köpa kläder, bollar och övrig material inför säsongen. Summan slutade på drygt 700 kr. Det fanns vid det tillfället strax under 600 kr i kassan. Helge Nilsson, som då var materialförvaltare, bemyndigades att inhandla varor för 300 kr. Efter Bengt Bertilssons övergång till IFK Göteborg 1967 fick föreningen en liten summa, i dagens övergångsummors storlek sett, en förstärkning i kassan. Den summan som föreningen då fick för Bengt 1967 har aldrig understigits i föreningens kassabok.

1963 kom Bertil Bertilsson in i styrelsen efter Helge Hjalmarsson och blev kassör.

Samma folk styrde Grimetons IK tills 1966 då den fjärde generationens styrelsemedlemmar tog över. De enda kvarvarande från den gamla styrelsen var ordföranden Bo Johansson och kassören Bertil Bertilsson. Nya var Stig Andersson, Bernt Johansson och Mats Olsson.

Året efter slutade kassören Bertil Bertilsson och överlämnade kassan till Rolf Svensson.

1968 överlämnade Bo Johansson, efter elva år som ordförande, klubban till Sven-Olof Josander. 1969 tog Nils-Johan Johansson över Bernt Johanssons plats i styrelsen. Stig Andersson slutade efter 1969 efter 4 år


Föreningens räkenskapsår ändrades till 1 nov-31 okt på årsmötet 1969. Mest berodde detta på att årsmöten hölls på hösten och att alla ledare var utsedda tills fotbollsäsongen började i mitten av januari.


Under hösten 1963 börjades det byggas en ishockeyrink på Grimtunet. Det var främst Stig Andersson som var den drivande kraften i detta. Tidigare hade det spelats ishockey mot Himle på Ankdammen där Björkgården ligger samt matcher utan rink på Radiodammen, Sörsedammen i Varberg och på ”floar” lite varstans i bygden.

1962 slogs Himle och Grimeton samman till ett lag. Söndagen den 3 mars var det premiärmatch mot Halmstad BK. Förlust med 7-2. På årsmötet 1963 tog Grimeton, som första förening mellan Halmstad och Kungsbacka, beslut om att en rink på Grimtunet skulle byggas. Begagnade bygglämmar och övrig material, delvis skänkta eller inköpta, inskaffades och en rink kunde byggas. Efter mycket arbete och slit var rinken färdig och första hemmamatchen kunde spelas på Grimtunet.


Söndagen den 19 januari var det premiärmatch mot Hylte VSK. Grimeton vann med 6-2 inför cirka 200 åskådare. Premiärskytt var Göran Andersson.

Ett minne från den tiden var att inför en match mot IS Halmia blev vädret kallare med några frostnätter. Rinken spolades, linjer ritades, och klockan 4 på natten, innan matchen skulle spelas, var allt klart. Alla kunde åka hem och lägga sig nöjda med en perfekt rink inför dagens match.

Klockan 10, matchdagen, kom den vinterns värsta snöstorm och allt arbete var förgäves. Rinken var full av snö och matchen måste ställas in. Det värsta var att rinken var byggd så att det inte gick att komma in med någon maskin för att skotta bort all snö. Det fick göras med handkraft och det var många snötag som slängdes över rinkkanten den veckan.

1966 var sista vintern som A-laget spelade seriematcher. Detta år hade Grimeton blivit varm i kläderna och lyckades väldigt bra. Enda plumpen kom i sista matchen i en ren seriefinal mot Hylte där Hylte vann med 5-4 efter att ha gjort mål i slutminuten.

Under de fyra år som A-laget spelade ishockey blev det 37 matcher med 14 vinster och 23 med förlust. Junior- och Pojklaget spelade några år till och 1967 spelade man Hallandsfinal mot Halmstad i GP-pucken där man dock förlorade med 3-0.


I början av 1960-talet svalnade intresset för gymnastiken mer och mer. Det kom till och med upp på årsmötet 1960 om sektionen vara eller inte vara. Som tur var togs beslut om att man skulle fortsätta. Det var några svåra år, fram tills att Göthrik skolas gymnastiksal byggdes 1968. Då tog gymnastiken fart igen med både motionsgymnastik för damer och herrar samt ett antal barngrupper. Mest drivande ledare under denna period var Henny Nilsson och Nils-Johan Johansson


Under åren 1969-70 hade föreningen ett handbollslag som spelade i Varbergskorpens serie.

Framgångarna var väl inte så stora men det var ett sätt att hålla igång fotbollspelarna under vinterhalvåret.


I fotbollsektionen var det mesta upp och ner under 1960-talet. Laget åkte ur div 5 1961.  En ny tränare anställdes 1962; Hasse Bengtsson, som var en liten bohem med många både roliga och konstiga idéer. Många minnen och roliga historier finns fortfarande kvar efter honom.

Laget vann div 6 1962 efter en bra säsong med bara två förluster på 18 matcher. Detta år debuterade en blivande allsvensk spelare i Grimetons A-lag. Det var Bengt Bertilsson såsom trettonåring gjorde sin första match borta mot Derome BK. Bengt blev senare svensk mästare i IFK Göteborg 1969.

Som nykomling i div 5 var man orolig hur det skulle gå. Men det var ingen fara. Alla gjorde sitt bästa och när sista matchen skulle spelas mot Rolfstorps Gif, var förutsättningarna så spännande att vid vinst kunde Grimeton gå upp till div 4 som bästa tvåa. Grimeton vann med 2-0 samtidigt som Ränneslöv i södra femman spelade oavgjort. Det innebar att Grimeton spelade div 4 fotboll under 1964. Men Rolfstorp Gif däremot, ramlade ur serien och fick spela i div 6.



Debutmatcherna i div 4 var verkligen olyckliga. Sju matcher utan poäng och med en premiärförlust mot Varbergs Gif hemma med 0-10 var inte så roliga. Målkvoten var fyra gjorda mål mot 30 insläppta.  Då såg man allt i svart och många var av den meningen att serien var ett snäpp bättre än man klarade av.

Men mot IF Leikin hemma vände det; vinst med 3-2, och efter detta förlorade man bara två matcher; mot Leikin i returmatchen och mot seriens tvåa, Harplinge IK. En femte plats blev resultatet efter sista matchen på Påskbergsvallen mot seriesegrarna Varbergs Gif, då Grimeton tog revansch för den försmädliga förlusten i seriepremiären och vann med 3-1.

Under kommande år gjorde Grimeton bra ifrån sig och hamnade i mitten av serien ända tills 1968. Rune ”Bagarn” Olsson efterträdde Hasse Bengtsson som tränare 1967. 

Inför seriestarten 1968 hade Grimeton ett lag, som av många ansågs som ett topplag, men laget lyckades inte infria förväntningarna. Seriespelet inleddes med ett antal förluster och sedan blev det fler förluster i slutet av säsongen. 13 poäng och en slutlig elfteplats blev resultatet.1969 spelade man i div 5 igen och det är väl i den serien som föreningen egentligen hör hemma.

En av föreningens mest lovande spelare var alltså Bengt Bertilsson, som hade debuterat i A-laget redan som 13-åring. Under åren 1962-67 spelade han 147 A-lagsmatcher i Grimeton. Men redan som tolvåring spelade han i både Junior- och Pojklaget och deltog i 90-talet matcher i dessa lag. År 1967 flyttade han till IFK Göteborg. Bengt spelade ett par år där och blev sedermera svensk mästare 1969. 1968 spelade IFK Göteborg en tackmatch för Bengt på Grimtunet inför en storpublik på över tusen personer. Detta är fortfarande publikrekord på vårt kära Tun.

Under hela 1960-talet spelades många DM- och cupmatcher. 1962 spelades Himledalscupen med lag från Skällinge och Rolfstorp. Denna cup överlevde bara två år och blev sedermera Himle-Viskecupen. Grimeton var mycket framträdande i dessa cuper och var i final sju gånger med finalvinst fyra gånger. Föreningen deltog under att antal år i DM. 1962 kom man till kvartsfinal där dock Vinbergs IF blev för svåra och vann med 3-2.

1964 var det dags för Halmstad BK att möta Grimeton på Grimtunet även det i en kvartsfinal i DM. HBK vann med 4-0. Året efter var det åter igen DM-match mot HBK men då i semifinalen. Matchen spelades på Örjans vall och återigen var HBK för svåra och slutade som segrare med 2-1. Dessförinnan hade man slagit ut Varbergs Bois. Bois, som spelade i dåvarande div 2, kom till Grimtunet med i stort sett ordinarie lag. Grimeton vann med 2-1 och glädjen var stor efter att ha vunnit mot storebror från stan.

Ett bevis på att det fanns många och bra fotbollspelare i föreningen under dessa år är att       B-laget hade stora framgångar. 1962 vann man sin serie utan förlust efter 16 spelade matcher. Målskillnad 107-11 efter storsegrar mot bland annat Tofta Gif med 20-0, Skällinge BK 15-1 och BK Viljan med 10-0.

Då det gäller ungdomsfotbollen var det stora aktiviteter på 1960-talet. Ett juniorlag startades 1961 som deltog i seriespel. Detta kunde föreningen göra ända till 1968, då man på grund av spelarbrist i den åldersgruppen tvingades hålla upp några år. Några årgångar var framgångsrika och belade framskjutna placeringar. 1963 och1964 slutade man på en andra plats i seriespelet. Pojklaget spelade hela årtiondet i seriespel och kunde 1964 ställa upp med ett andra lag som spelade några träningsmatcher.


1963 startade man ett knattelag (P-14) som man spelade seriespel med. Ett puttelag (P-12) spelade under några år träningsmatcher och deltog sedan 1969 i seriespel. Det var många ledare som höll igång ungdomsverksamheten under dessa år; bland andra, under de första åren, Bernt Johansson och Stig Andersson. Men sedan kom Åke Svensson och Stellan Nilsson, som tillsammans med många andra tog över och som under andra halvan av 1960-talet lade ned ett stort arbete för föreningens ungdomsfotboll.


Under flera år i slutet av 1960-talet lades det ner mycket arbete på att anlägga en ny träningsplan. Många timmar lades ner av medlemmar och en del entreprenörer anlitades. Dagen före den stora stormen den 22 sept, såddes gräsfrö på den nya planen. Som tur var kom det lite regn innan så de flesta fröna blev kvar på planen.


I och med att Göthrik skolas gymnastiksal byggdes blev intresset för bordtennis åter aktuell. På årsmötet inför 1969 års säsong beslutades att ta upp denna sektion i föreningen igen. Till den första sektionsstyrelsen valdes Sverker Eliasson, Ronny Carlsson och Allan Hydén. Denna sektion varade ett antal år och spelarna nådde en hel del framgångar under 1970-talet.


1966 bildades en supporterklubb till Grimetons IK. Supporterklubbens huvudsakliga uppgift var att stödja fotbollsektionen och då främst ekonomiskt. Och det har supporterklubben gjort på ett mycket bra sätt ända tills dagens datum. Med i den första styrelsen var Sture Johansson, Hasse Nilsson, Knut Persson, Åke Karlsson och Astor Johansson


1960-talet slutade med att Grimetons IK firade sitt 25-årsjubileum. En jubileumscup anordnades som både sportsligt och ekonomiskt var givande. Åtta lag deltog och i finalen spelades det ett rent Varbergsderby. Bois mot Gif där giffarna vann med 3-1. Det var enda gången som dessa lag spelade mot varandra under säsongen. Runt 300 personer kantade Grimtunet denna finalkväll.

Det ordnades även en jubileumsfest i Grimetons Bygdegård med många inbjudna gäster från de olika förbunden, närstående klubbar och aktiva. En hel del utmärkelser delades ut från Idrottsförbundet, Fotbollsförbundet och Grimetons IK till föreningens medlemmar som under många år hade gjort sig förtjänta av dessa.



1970-talet

Det stora som hände detta årtionde var färdigställande och invigning av den länge planerade träningsplanen. Efter flera års ekonomiska problem, framför allt var det svårt att få kommunala

anslag , ordnades det sig till slut. Mycket av arbetet gjordes av den dåvarande IP-styrelsen med Alf Oskarsson, Lennart Andersson, Gunnar Johansson och Hasse Nilsson i spetsen. Invigningen av den nya planen var den 25 juni 1972. Nästan på dagen 20 år efter invigningen av A-plan på Grimtunet. Invigningstalare var Kommunfullmäktiges ordf. Karl-Olof Andersson, därtill var det uppvisning i Folkdans, fotbollsmatch mellan Grimeton 1K:s 1962-or mot 72:or samt lotterier, fiskdamm och kaffeservering.


Det var en hel del byte på styrelseplatserna under detta årtionde. Bland annat efterträddes Stig Andersson av Stellan Nilsson som var kvar till 1973. Rolf Svensson slutade som kassör 1971 och Ove Svensson tog över hans arbete i 2 år. Efter honom kom Carola Johansson som slutade 1979. Nils-Johan Johansson tackade för sig 1973 då Rustan Carlsson kom in och var med till 1978 då Karl-Åke Johansson kom. Mats Olsson slutade som sekreterare efter 10 år. Stig Andersson kom tillbaka 1976 då som sekreterare. Ingemar Svensson var med i styrelsen under åren 1977-78, efter honom började Karl-Erik Bengtsson. 1979 slutade Sven-Olof Josander som ordförare och Mats Olsson tog över klubban.

1972 valdes Gunnar Johansson till materielförvaltare. Gunnar hade hjälpt de utsedda materialförvaltarna många år tidigare men nu tog han hand om detta själv, tillsammans med  flera andra som hjälpte honom. Gunnar fortsatte med materialet och Grimtunet långt in på    2000- talet.

Många timmars arbete lades ned på ekonomin under dessa år. Bland annat såldes det lotter på Torget i Varberg under torgdagarna. Åren1973-1979 stod det medlemmar från Grimeton IK, i en hyrd och de sista åren inköpt vagn, och sålde lotter. Under de första åren gav det ett bra ekonomisk netto men de sista åren gick försäljningen ned mer och mer. Till slut ansåg man att  tiden som man lade ned på torget kunde användas till mer lönande saker.

Ett försök med poängpromenader gjordes även. Som vanligt var intresset någorlunda bra i början men efter några år var det så få deltagare att man slutade med promenaderna.

Gammeldans kurs i Bygdegården anordnades också. Under 3 år 1972-75 var det nybörjarekurs under ledning av Gunni Johansson.



Några år i mitten av 70-talet anordnades Loppmarknad på Grimtunet och i en hyrd lokal vid Göhtriks skola. Många saker skänktes av medlemmar och andra givmilda sockenbo.

De flesta gångerna gav det ett gott netto till klubbkassan, och trots mycket arbete, var alla som var med och arrangerade mycket nöjda.


Under 2 säsonger spelades det Bingo i Bygdegården. Första året var tillströmningen av bingospelare god men intresset svalnade och man lade ner spelet 1976.


 De två första åren på 70-talet spelade seniorlaget i div 5 norra. Ny tränare dessa år var Ove Ohlsson fd. spelare i Varbergs Bois. 1971 slutade man på en 11:te plats och återfanns året efter i div 6. Endast 2 mål skilde till laget ovanför som var Falkenbergs FF. Leif Svensson återvände till Grimeton 1972, efter några år som tränare i andra föreningar. Man vann div 6 första året och spelade div 5 fotboll ända tills 1978 då man återigen ramlade ur serien med två måls sämre målskillnad än Tvååkers IF. Sista matchen spelades i Särö, Grimeton vann med 3-1. När matchen var slut visste man inte om kontraktet var säkrat eller inte. Då kom en ifrån Tvååker springande resultatrapportör som via telefon fått resultatet från deras match, Åke” Mösen” Larsson och glädjestrålade ropade ”Vi vann vi vann”. Därmed fick Grimeton återigen spela i div 6. Året efter vann man div 6 utan förlust och med målvakten Lennart Isaksson, som med hjälp av ett bra försvar, fick plocka ut bollen ur nätmaskerna endast 6 gånger på 18 matcher.  Detta med en ny tränare Sune Larsson som var i föreningen i 3 år.

Undre hela 70-talet fick man stora framgångar i HV-cupen med semi- och finalspel under ett antal år. Final spelade man mot Väröbacka Gif 1971 och -73 där Värö dock blev för svåra och vann båda gångerna.

B-lag låg hela första halvan av 70-talet i reservlagserie klass 1 norra där man hävdade sig bra och belade en hedrande 4:plats 1972, som bästa landsortslag detta år.       


Det fanns ett par årgångar av bra och lovade ungdomspelare under denna period, bland annat vann man Pojklagsserien 1973 och 1976 samt kom på andra plats i juniorserien 1979. Många av dessa spelare var stommen i A-laget under många år därefter.   Åke Svensson, Bo Björcke och Bo Svensson var några ledare som tillsammans med andra lade ned ett stort arbete i ungdomsektionen.

För första gången i föreningens historia år ställde man år 1978 upp med ett flicklag i seriespel.


1972 startade Grimeton IK en cup för 12-åringar kallad GIK Puttecup. Denna cupturnering blev mycket populär och varade i 20 år ända till 1991. Inte mindre än 52 olika föreningar, från i stort sett hela Halland, deltog i denna cup under årens lopp. Förutom våra egna Puttelag deltog Varbergslagen Bois och Gif mest gånger i 18 respektive 17 år. Falkenbergslagen Arvidstorp IK och Skrea IF tyckte också att cupen var attraktiv och spelade i cupen 13 gånger.  Bois vann cupen 6 gånger medan Varbergs Gif vann 5 år.  Dessa båda föreningar spelade final 3 år i rad mot varandra under åren 1974-76. Under dessa finaldagar var det ett hundratals åskådare, mest föräldrar och supporters till Varbergslagen. Grimeton lyckades inte vinna något år men spelade final 2 gånger. 1972 var Falkenberg FF för svåra och 1982 förlorade man mot Varbergs Gif efter förlängning.  Ytterliga 3 år spelade man till sig semifinalspel och därmed match om 3:dje platsen. Dock var motståndarna för svåra i dessa matcher.1984 var det inte mindre än 21 lag som anmälde sitt intresse. Då vann Hyltebruks IF mot Särö IK. Tyvärr svalade intresset i början av 90-talet och man såg sig tvingade att lägga ner cupturneringen. Anledningen var mest troligt att det lockade inte att åka till lilla Grimeton, utan större turneringar på längre avstånd med övernattningar och andra förströelse lockade mer.

Under de 20 åren som cupen avgjordes spelades 405 matcher och de 52 lagen som deltog gjorde 1873 mål.


I slutet av 60-talet fick föreningens gymnaster nya och ändamålsenliga lokaler i Göhtriks gymnastiksal. Detta gjorde att gymnastikintresset var stort under hela 70-talet. Under alla år fanns det minst 1 grupp med förskolebarn. Flickgrupperna i åldrarna 10-15  leddes under alla år av Britta Svensson. De flesta åren tränade Britta även med en grupp för truppmärket. Henny Nilsson var ledare för motionsgrupperna under alla år. Hon var även ledare för gruppen som tränade för truppmärket.


Bland herrarna var det Nils-Johan Johansson som var ledare. Även herrarna tränade under några år för truppmärket. Givetvis var det många andra, utöver de tre som tidigare nämnts, som lade ner mycket tid på att leda de många gymnaster som samlats i Göhtriks skola.


Under några år i slutet av 60-talet och början av 70-talet började intresset öka för bordtennisspel . Det spelades bortennis en kväll i veckan i Göhtriks gymnastiksal.  Tyvärr saknades det ledare som tog hand om alla ungdomar som var intresserade av detta. Det spelades bordtennis redan på 40-talet i föreningen men som det skrevs i årsberättelsen 1952  ” sporten var inte så publikdragande att det gav några inkomster som täckte lokalhyran”. Sektionen lades därmed ned.


1972 kom man igång med seniorspel då en sektionsstyrelse valdes och man ansökte om medlemskap i Svenska bordtennisförbundet. De som var med i seniorsektionen detta år var Jan Bengtsson,  Ronny Carlsson, Sven-Olof Josander, Villy Bengtsson och Sonny Grähs,                                                      Vintern 1972-73 deltog inte mindre än 4 lag i seriespel med varierande framgångar. Man spelade seriespel varje år till 1981 då man på grund av spelarebrist såg sig tvungna att dra sig ur serien.

De flesta åren hade man så gott om spelare så att man kunde ställa upp med ett B-lag i seriespel, några år till och med ett andra B-lag.  År 1980 gick man obesegrade genom serien och tog sin enda serieseger. Året efter spelade man i Div V där man slutade på en tredje plats. Under de flesta åren denna period hade man både pojk-, knatte- och flicklag med i seriespel. Bästa placeringen fick pojklaget 1975 med en andra plats samt flicklaget som belade en tredjeplats samma år.  

Under denna period spelades klubbmästerskap i flera klasser både bland herrar, pojkar samt flickor. Första klubbmästere bland herrarna år 1973 blev Villy Bengtsson som vann över Jan Bengtsson med 21-16 och 22-20 i finalen. Jan Bengtsson blev därefter klubbmäster 3 år i rad medan Per Björke vann de två sista 1979-1980. Under de flesta åren spelades klubbmästerskap i flick- och stintklasserna. De flickor som var mest framgångsrika här är Carina Hjalmarsson, Agneta Ohlsson samt Eva Johansson. Bland pojkarna var det Bo-Göran Antonsson, Tommy Larsson och Per Björcke som var mest överst i de olika klasserna.  Alla tre deltog därefter i A-laget under de sista åren som man var med i seriespel. Bo Björcke hade hand om det sista lag som spelade seriespel. Det var knattelaget som 1983 kom på andra plats.

1984 beslutade årsmötet att sektionen skulle vara vilande.